Blir inte riktigt klok på vissa av de 'främsta' tyska GG-Rieslingarna. Idig borde formligen osa kvalitet och klass, men ur glasen är det mest en kombination av Grüner Veltliner och Viognier. Bra sådan, men jag vill att min Riesling ska skrika Riesling och inget annat. Och det fortsätter på samma sätt i munnen...enorm fyllighet och kraft, men inget av Rieslingfräschör och skir elegans. Absolut bra, men inte Riesling-bra. Som sagt...blir inte riktigt klok på vissa GG-prylar... (vs2400 2012-05-16 Hemma)

Gott. Typiskt. Och redo att njutas här och nu. Behöver inte ligga till sig de stipulerade Syrah-åren. Visst kommer sakerna att harmoniseras, men eftersom detta är Coursodons minsting är det också Silice som ska konsumeras först...och enligt mitt sätt att se på grejerna...inom 2 år. Doften har alla unga Syrah-egenskaper man kan önska...chark, mörk frukt, yoghurt och hjortron. Munnen får en skönt tung fruktig käftsmäll, där framförallt tanniner och frukt slåss om uppmärksamheten. Tyvärr också en onödig portion alkoholhetta när temperaturen kryper uppåt. Syrorna och lättheten (som 2010 borde domineras av) ser man inte mycket av i Silice. Vi kommer tuta i oss resterande flaskor inom 1-2 år medan vi väntar ut storasyskonen. (vs2400 2012-05-16 Hemma)

En riktig slitstark arbetshäst. Gör sitt jobb oavsett omgivning. River och sliter. Och alltid med fötterna fast förankrade i sin vulkaniska hemmiljö. Här är det blåkläder på. Doften erbjuder tobak, lite skitigt stall, djuriskt...redigt ruffigt. Munnen får sitt av syror, mörk oborstad frukt och kaxiga tanniner. Inget förfinat överhuvudtaget. Helhetsintryck utan föda är att rönnbärssyrorna dominerar en aning. Till måltiden fyller frukten ut. Den här typen av viner bör alltid finnas i en vettig vinkällare. (vs2400 2012-05-13 Hemma)

När man bestämt sig för grillkväll är det bara att genomföra...trots att regnet vräker ner...då är det tur det finns kakelugn...finfin glöd...smack på med de små fina bambibitarna...färdigt och vrålgott i all sin simpelhet. Och vad dricker man då till detta...en Napa-cab får sätta livet till. Urtypisk till sin karaktär. Pangfrukt, volym, ännu mera primär frukt och bra integrerad fathantering. Men...här gäller det att ta det lugnt med temperaturen. Icke mer än 16-17 grader. Däröver förvandlas fräschör och drickbarhet till tyngd och alkoholhetta. Är man bara försiktig funkar vinet alldeles förträffligt till bambibitarna. Blir mer och mer övertygad om att man bör ha ett gäng lådor Napa-cab liggandes i källaren. Det här är redigt gott här och nu och har naturligtvis ännu mer uppsida med ett gäng år till på rygg. (vs2400 2012-05-12 Hemma)

Rysligt bra Riesling. Lagom utveckling. Alsace-vibbarna (få Wachau-killar ter sig så här) går inte att skoja bort...honung, citrus och mineraler. I munnen regerar mineraler och syror fullständigt. Lång och oerhört elegant. Förfinad och förförisk. Briljant vin helt enkelt. Funkar rakt upp och ned, men är naturligtvis klockren till spänstig vit sparris som kommer med lite smält smör och gooo skinka. Inte nog med att prylarna är kanon här och nu...framtiden ter sig än större. Här finns utrymme för ännu ett par snäpp upp...och det finns fortfarande några buteljer kvar...i källaren och på bs. (vs2400 2012-05-11 Hemma)

Första...korkad...andra...snacka om potential. Här finns det man villa ha av en Syrah...köttbutik...mörk frukt...blombukett...nyfikenhet...spänning. Det här är löjligt bra. Koncentration. Spänst. Gôtt. Men...det man mest inser/konstaterar är potentialen. Frukten kommer tugga i sig fathanteringen på de stipulerade 5-6 Syrahtunnelåren...lätt. Det här är ett stadigt bygge...struktur men ändå med finess. När Syrah är bra...ja, då satan... Bra nu...stor om 8-10 år. Vad gör man...beställer fler naturligtvis! (vs2400 2012-05-11 Hemma)

I sitt absoluta esse. Efter ett par timmar i karaffen levererar Barale en kick som man alltid vill ha i sin Nebbiolo...spänning...komplex...ren...rensande...spänstig. Inget annat än sanslös kombination av mognad, djup frukt, klingande syror och en tiger vid matbordet. Snacka om att regera... Ett vin att bli riktigt glad tillsammans med. Vill ha mer... (vs2400 2012-05-10 Hemma)

Vilket lyft i gommen...syror...fascinerad finstämd frukt...exemplarisk fathantering...och dessutom aningen oxiderad. Därav den lilla extra komplexitetsnivån som kittlar. Den här Ganevat är oxad med flit, men det är så j-a förfinat och exemplariskt gjort. Det är bara så himla gott att tuta den här rena Jura-Chardonnay. En ynnest. Pur glädje. En utmaning. Färgen är det enda som påvisar oxidation. Doften öppnar upp efter ett tag, men istället för röda äpplen är det raffinerade nötter, citrusfrukt och bedårande fathantering. Maken till mineralitet som munnen upplever står inte att finna i Chablis. Det här är unikt bra. Jura-mineraler på topp. Detta sammantaget ger ett lyft i gommen som är knäckande friskt och rensande. Långt och förfinat avslut. Ganevats viner är svåra att få tag på, men om ni ser...KÖP! (vs2400 2012-05-09 Hemma)

Känsliga saker...svåra saker...finstämda saker. Här gäller det att gå varsamt fram med flaskans innehåll. Dekantera...vila...fundera på rätt föda...testa av med syror...för det är just syrora i den här gamlingen som ställer till det om man hamnar fel med födan. Kommer man bara runt syrorna finns tillräckligt med frukt och kraft för att få till en härlig vinkick. Nebbiolokaraktär för näsan så det räcker. Mognadskaraktär finns det gott om. Allt detta kommer fram efter 2-3 timmar i karaff. Det behövs. Antagligen mår grejerna än bättre om man låter vinet vila än fler timmar. Men oavsett antalet timmar i karaff gäller det att hantera vinets syrastruktur. Vi gjorde det inte riktigt, vilket bli en läxa inför kvarvarande gamlingar från Piane. Vinet är verkligen värt det. Gott och en skön upplevelse. (vs2400 2012-05-04 Hemma)

Redigt bra blandning av Nebba och Barbera. Mestadels Nebba och det märks tydligt ikväll. Dessutom en bra bit på väg gällande mognad. Absolut den trevligaste Buio vi njutit. Vi möts av Nebba-egenskaper i både doft och smak och Barberan ger fruktunderstöd i munnen. Kombinationen med lite frukt och syror från Barbera och tanniner och syror från Nebbiolo ger bra tryck genom hela kvällen. Funkar dessutom ypperligt till kycklingsalladen. Kvarvarande flaskor kommer nog att stryka med under de kommande 2-3 åren. Längre än så känns som en liten chansning. (vs2400 2012-05-03 Hemma)

Klockren Syrah-karaktär. Klockren vinupplevelse. Klockren onsdagskick. Och hur skön som helst när kvällssolen trycker på mot västfasaden. Att den dessutom funkar till den lättgrillade laxen som serveras till en fräsch grönsallad (och hempiskad hollandaise) gör inte saken sämre. Absolut inte. 2008 lyser igenom i form av lätthet och friskhet. Inget att spara. Ska tutas inom två år (snacka om generalisering) eftersom det inte finns tanninstruktur och inte heller den fruktkoncentration som borgar för ett relativt långt hälsosamt liv. Men att njuta här och nu...absolut! Mer Valle d'Aosta till Sturköbaren. (vs2400 2012-05-02 Hemma)

Lätt den bästa Silvaner/Sylvaner som vi druckit. Och för enkelhetens skull kopierar vi intrycken från senast det begav sig. Intrycken är mer eller mindre de samma. Vassegooo... 2008 ser ut att bli en fantastisk årgång i Alsace. Detta är andra smakprovet (testat Rohrer's Riesling tidigare) och det finns en vibrerande glädje i 08:orna. Känns lite som de tyska 07:orna vi testat frekvent under året. I glaset i kväll briljerar verkligen en av Alsace kommande stjärnor - Agathe Bursin. Fröken Bursin håller till i Westhalten och har på tok för lite vingårdar för att tillgodose alla som vill testa hennes viner. Här är en hantverkare som säljer slut innan prylarna är i flaskorna. Ta till exempel kvällens Sylvaner som endast produceras i cirka 2-3000 flaskor årligen. Ett annat exempel är hennes Riesling Grand Cru Zinnkoepflé som det endast finns cirka 600 flaskor av. Inte lätt att få tag på dessa godbitar. Jag hade tur att Agathe precis hade buteljerat denna lysande Sylvaner när jag var på besök i våras. Vad är det då som är så fantastiskt med hennes viner? Det lyser klass redan från det att man ser vinet i glaset. En fantastisk lyster som gör att man bara dras till glaset. Sedan är vinerna fullmatade med perfekt mogen frukt som balanseras upp av strama men otroligt vitala syror. Klockrent balanserade viner helt enkelt. Ta denna Sylvaner Eminence som exempel...det är egentligen inget annat än en Grand Cru Zinnkoepflé...tyvärr man får ju inte buteljera Sylvaner som Grand Cru från detta läge...regler...skit sak samma när vinet skriker klass. Doften är full av mogen gul frukt, mineraler, citrus, solsken...I munnen möts man av en påtaglig sötma, klockrena syror, en läcker frukt och en längd som överraskar. Enda som talar för att vi har Sylvaner i glaset är en liten beska i slutet. Sötman kan ställa till det, men vet man om det gäller det bara att ta höjd och servera något med lite sötma...varför inte en lite (vs2400 2012-05-02 Hemma)

Perricone (Pignatello)...hur ofta tutar man Perricone? För oss är det här första gången vi dricker en druvren sådan, men utifrån detta exemplaret är det absolut inte sista. Piggt...italienskt...lite småtjurigt...definitivt personligt...och självklart matvänligt. Överraskande bra på alla plan. Och dessutom klockar vi in endast 12,5%. Sådant tycker vi om på Sturköbaren. Doftmässigt får vi direkt associationer till andra sicilianska storheter (Vigo och Il Frappato) och samma liknelser dyker upp i munnen initialt. Men...det är i slutet av smaken som den stora avvikelsen infinner sig...i stället för den lilla sköna syrasötman som tidigare nämnda viner ger, möts vi här av en mer typisk italiens kärnbitterhet. Inget att bry sig om egentligen, men visst är det ett pyttelitet störningsmoment. Men vi skiter glatt i det med tanke på hur mycket gott för övrigt vinet levererar. Här ska köpas fler! (vs2400 2012-04-29 Hemma)

När Rolly's Rieslingar får ligga till sig så att den oftast närvarande restsötman börjar krypa in bland syror och skön frukt...då visar vinerna upp sig på ett förtjänstfullt sätt. Det här är gott...riktigt j-a fint. Med åren blir Rolly-Rieslingarna riktigt Mosel-lika...bra mineralitet, bra syror, härlig frukt, skönt lyft och en så där lagom längd. Gör sitt Riesling-jobb i eftermiddagssolen. Det är som alla förstår inget komplext monster som innebär pannveckande och funderande. Bygger mer på magkänsla och inspiration. En källare utan Rolly-dricka känns lite mindre komplett. (vs2400 2012-04-28 Hemma)