Hand upp ni som testat druvsorten Melon le Rouge-Queue...tydligen är det en Chardonnay som muterat här i Jura...men smakmässigt finns det inte mycket som tyder på Chardonnay. Mer vildsinta syror, mer tropisk frukt och, åtminstone i det här fallet, ett skönt slut av en rivig tapenade. Personligt och riktigt utmanande. Dessutom trevligt och gott. Inte alla intressanta viner som lyckas med det. Visst finns det en och annan Jura-karaktär...lite oxidation...syrorna som sagt och det där lite kaxiga beteendet i munnen. Inte ett dansbandsvin om man säger som så... Kommer grejerna att utvecklas? Inte lätt att besvara, men eftersom det ligger ett par rackare till i källaren så låt oss ses igen om ett par år... (vs2400 2012-01-26 Hemma)

Renhet...pigghet...naturlighet...drickbarhet...läskande friskhet. Som synes satans bra grejer. Och det börjar redan med en förförisk rödfruktig nos som bär rakt igenom hela flaskan. Inget svulstigt mörkt monster, utan en lätt frisk ton av sommaräng och ett fint uttryck av elegans. Så lätt och fin. Elegans...harmoni...balans. Lockar till ännu en lite sipp...och ännu en. Så fortsätter det till vi delat flaskan rakt av på två. Så gott att millimeterrättvisa måste införas. Att vi har Nero d'Avola i glaset (i kombination med Frappato) är inget man direkt tänker på. Man skiter faktiskt vad komponenterna består av, utan man tänker bara på hur fantastiskt lättfotat och gott vinet beter sig. Briljant vinhantverk från mästarinnan på Sicilien. (vs2400 2012-01-25 Hemma)

Pigg liten dansant blomma. Härlig spänst i upphoppen, förträffligt läskande och med behagliga 12,5 % på etiketten blir slutresultatet pur glädje. Skittrevlig ny bekantskap som ger ännu en dimension till det Beaujolais-träsk man hamnat i. Men med sådana här överraskningar kliver jag gärna omkring med Gamay upp till knäskålarna. Okomplicerat...direkt...uppfriskande...rent...ärligt och sanslöst gott. Ett litet grönt stråk i slutet gör att det aldrig blir sliskigt eller på tok för inställsamt. Intresseväckande och rensande. Fler kommer att shoppas. (vs2400 2012-01-18 Hemma)

Varning utfärdas härmed...huvudvärksframkallande mörkt monster...avsaknad av syror...tungt...och så långt från drickbarhet och lätthet man kan tänka sig. Och satan vad ont i skallen vi hade vid uppvaknandet i morse...trots att en halv flaska står i kylen...vågar vi oss på att avsluta den...det är just frågan. Risken är uppenbar att det blir sås av de förhållandevis dyra dropparna. Visst kan rackaren vara på väg in i tunnelen, men med den låga syranivån vet i fan om den kommer att räddas på andra sidan...tveksam minst sagt. En flaska kvar i källare...den får vi hitta ett annat användningsområde till än att låta levern processa soppan. (vs2400 2012-01-18 Hemma)

Omöjligt att närma sig en legend som denna utan höga förväntningar. Och det vet vi ju alla att fallhöjden är desto större...men ingen större risk...eftersom denna Barolo från det värmeskadade året 2003 levererar en balansakt av enormt hög klass. Finns inget värmeskadat någonstans, utan ett harmoniskt uttryck rakt igenom flaskan. Doften ger oss klockrena piemontesiska förföriska höstassociationer toppade med mogna jordgubbar. I munnen smyger frukt, syror och tanniner runt och överraskar oss för varje liten njutbar klunk vi tar. Förföriskt vackert vin. För det är precis vad det är...ett vackert vin. Inga burdusa skrik för att väcka uppmärksamhet. För det behövs inte när man fixar hantverket på det här sättet. Det här är skitbra grejer. Om man går igång på finess och nyansrikedom...då är det bara att öppna plånboken och leta upp godbitarna! Potential...absolut, men inte på mer än 3-5 års sikt. Inte det minsta slutet, utan här är det inbjudande och öppet. (vs2400 2012-01-14 Hemma)

Vibbar av Pinot Gris, Silvaner och Grüner Veltliner stör ut Riesling-tonerna i allt för stor utsträckning. Att det dessutom finns stråk av malo gör mig inte direkt gladare. Saknar lyft, zzzing, tryck och elegans. Inte riktigt vad jag hoppats på. Skruvkork, lagring och Riesling...ett stort frågetecken i min värld! (vs2400 2012-01-13 Hemma)

Omöjlig att inte tycka om. Ruggigt bra frukt och med intresseväckande tanniner och syror. Sanslöst tryck rakt igenom hela flaskan. Om alla Napa-cabbar ter som som denna...då snackar vi pur glädje. Absolut ingen karikatyr på sig själv, utan redigt bra vin. Ingen klibbig sötma, utan härlig ryggrad. Riktig charmör och glädjespridare. Tar verkligen för sig. Förvånansvärt balanserad. Och med potential till ytterliga dimensioner. Sparar återstående flaskor 3-4 år. Härlig Napa-kille. (vs2400 2012-01-13 Hemma)

Vinner stenhårt på luftning...och redig sådan. Här har vi kombinationen ostbutik, port, tobak och lite annat smått och gott för näsan att arbeta med. Intresseväckande minst sagt. Munnen får också sitt av intressanta karaktärer...italienska syror, trevliga tanniner, lite lagom mullrande frukt och hyfsat balanserat. Vinner som sagt på att stå till sig en 10-15 minuter i glaset innan klunkande. Bångstyrigheten och kaxigheten går dock inte att snacka bort...syrorna river och sliter på sitt naturliga sätt, likaså känns frukten aningen intorkad...blir inte riktigt klok på vad helheten kokar ned till. Vi sparar halva flaskan till ikväll och ser vad som hänt...återkommer. Definitivt en förbättring med en natt i kylen. Mer balanserad, mer nedtonad, mer harmonisk...ett större register helt enkelt. De flesta kantigheter (de oangenäma) har slipats ned till en angenäm upplevelse. Bra...trevlig...busig! (vs2400 2012-01-11 Hemma)

Nej tack. På tok för rödäpplig och alltför galet hög obalanserad syra. Så här kan det tyvärr bli när naturligheten går väl långt. Och tydligheten i kvalitet och utförande blir löjligt tydlig när man har Lapierre's finstämda Morgon av samma årgång i glaset bredvid. Det här går tvärbort och hamnar aldrig på inköpslistan igen. (vs2400 2012-01-07 Hemma)

Varför dricker vi inte mer utvecklad Bdx? Bra fråga som jag tyvärr inte har något vettigt svar på (prislapp och tillgång är ingen giltlig ursäkt). För när det är bra är det oslagbart gott. Det är som en frisk fläkt i ökenvärmen. Gudomligt efterlängtat och berikande för själen. Och när det serveras grym bearnaise...då är det bara Bdx som gäller (eller Loire-CF). När det är en schysst årgång (2000 får nog anses som en sådan) och en hyfsad producent vill det mycket till för att bli besviken. Ordet besviken finns inte på listan i kväll...jag lovar. Klassiska Bdx-attribut i näsan...ceder, lite cassis och blyerts. Likaledes skön i munnen...sicka härligt stöttande syror...fin frukt...och tillräckliga tanniner. Bedårande bra. Fyll min källare med Bdx! (vs2400 2012-01-06 Hemma)

Överjävligt bra på ett busigt och samtidigt löjligt charmigt vis. Nosen fullständigt invaderas av blommor, blodigt kött, mineraler och mogen mörk frukt. Och i munnen blir det en fullkomlig fullträff av intensitet, energi, liv, glädje och sanslös klunkabilitet. Som sagt...över...jävligt...bra. Det här är en helt annat typ av Gamay-dricka än vad kompisarna Foillard och Lapierre dukar fram. Mörkare...tyngre...hotfullare...men ändå samma självklart drickbara attityd. Métras kan sina saker! Potentialen är av förklarliga skäl lysande, men frågan är om flaskorna går att gömma och glömma. Fler ska dock inhandlas! (vs2400 2012-01-05 Hemma)

Avnjutes under tre kvällar. Och som vanligt transformeras grejerna på ett positivt sätt när man rasslar igång med ett ungt vin som Odinstal Basalt. Initialt är det väldigt mycket Pfalz...tropisk...kraftfull...mer tyngd än finess och inte så lite Grüner Veltliner-vibbar. På med korken...låt busen vila ett dygn. Fortarande kraftfullt, men nu börjar mineralerna krypa fram under tropikerna. Likaså börjar den livsbejakande syran kika fram. Bättre men fortfarande inte riktigt där jag tror att Basalt skulle kunna vara med lite ålder...på med korken igen. Och nu på lördagskvällen sitter det mesta redigt bra. Syror, frukt, längd och komplexitet bygger upp ett vin som nu sitter som en smäck i min gom. Riktigt bra Riesling, men på tok för ung. Låt den vila en 6-7 år...då vill jag vara med igen. (vs2400 2012-01-05 Hemma)

Hur fin som helst. Inget stort vin, men satan vad lättfotad och elegant. Drickglädjen personifierad. Den har allt det man vill ha i sin Sangiovese...balsamico, surkörsbär, thé, blommor och en intressant grusighet. Som synes en riktig botti-näsa. Och i munnen...likadant...finstämd frukt...klockrena Sangiovese-syror...läskande och goa tanniner. Den här bonna-Brunellon ska nog nypas här och nu. Visst kan den utvecklas till en mer mogen herre, men då försvinner nog mycket av charm och klunkabilitet. Sangiovese i toppform. (vs2400 2012-01-04 Hemma)

Kanske det bästa Muscadet-vinet vi druckit. Och grejen är att vinet verkligen växer över de fyra dagar som konsumtionen varar. Blir djupare och mer intressant för varje kväll. Börjar sin resa som en stenig och mineralig hård upplevelse. Man känner att potentialen bubblar under ytan, men har väl svårt att tränga igenom. Syrorna är precis som vi vill ha dom, men anrättningen är väl hård och kantig. Redan kväll två har gulfrukten krupit fram ur gömmorna och ger Granit-vinet en skepnad som ett mellanting mellan en stenig Chablis och en mineralig Chenin Blanc. Gott med andra ord. Men det är på den tredje kvällen vinet verkligen plockar fram ess efter ess ur rockärmen. Helt plötsligt får vi Riesling-vibbar och honungstoner. Mer rondör, mer djup, mer fascination. Riktigt jävla bra. Både att nosa på och att dricka av. Här kommer vi att plocka på oss fler flaskor! (vs2400 2011-12-31 Hemma)