Bara att konstatera...imponerande bubbel från en naturlig hantverkare. Rent, friskt, kristallklart, naket, briljant rensande...så enkelt och så självklart. Hur delikat kick som helst. Léclaparte visar var bubbel-skåpet ska stå. Det är 2008 som döljer sig i glaset och vid nästa besök på Petillant i Cph kommer vi att bunkra på oss. Det här är löjligt bra och med stor framtida potential. (vs2400 2012-02-04 Hemma)

Stort...stort...stort. Redigt stort vin som flyttar fram Sangiovese-positionen till en nivå vi aldrig upplevt. Direkt när vi får vinet i munnen inser vi att ett nytt kapitel kommer att skrivas...och det är kapitlet om den renaste, ärligaste, största, finessrika, eleganta, mest balanserade Sangiovese vi testat. Och det är inte många andra viner heller som kommer i närheten av den storhet vi nuddar under kvällen. Inte bara ett enormt fint vin, utan en upplevelse som går att plocka fram många gånger ur minnet. Storslaget och löjligt självsäker...dock ingen kaxighet, utan bara så självklart. Pondus, lyft...ja ni greppar. Ibland går tiden lite långsammare, och ikväll har vi förmånen att ta del av denna vinösa tripp. Vi bockar och bugar...och med vetskapen att vi just tutat i oss en 2006:a med den fantastiska framtida potential som vinet besitter är vi glada att det ligger några ytterligare flaskor och trycker. Vi klämmer inte nästa förrän om 4-5 år. (vs2400 2012-02-03 Hemma)

Syrah från Italien...kan det vara värt att utsätta levern för sådant? Vi får väl se...doften är klockren Syrah med hela charkdisken presenterad för nosen, massor av mörk frukt och aningen för mycket mjölkchoko (malo). Men sammantaget hamnar doften på väl godkänt. Likaså i munnen...fyller ut på ett förtjänstfullt sätt, bra tanniner...redigt trevligt. På minuskontot saknar vi lite stuns i syrorna, likaså dyker det upp lite väl mycket tyngd i slutet. Där man vill ha lyft infinner sig baktunghet. Men på det hela...hänger ihop förtjänstfullt. Och för att vara en italiensk Syrah...gav det mersmak. Naturliga grejer i glaset. (vs2400 2012-02-03 Hemma)

En bra nebba är en bra nebba...och Pajé är tveklöst en bra nebba. Om än aningen märkt av 2003...det finns en lite solbränd ton i doften som ger vibbar av torkad frukt. Men vi snackar smågnäll vilket känns lite överdrivet. Men ligger man på ett stort gäng i källaren ska man nog börja nalla lite i lådorna. Våra kvarvarande ska vi nog rycka inom 2-3 år. Tycker nämligen att de torkade dragen avancerat påtagligt sedan vi sågs senast. Men till en klassisk ragu träder de mer klockrena Pajé-dragen fram. Bra syror, stunsig frukt och trevliga tanniner. Bra grejer helt enkelt. Skön påsyn som ger oss indikationer på att nafsa på lagret... (vs2400 2012-02-02 Hemma)

Här snackar vi transformation...och till det mer nyanserade och eleganta slaget. Förra flaskan var mer busig och charmig. Dessutom mer matkrävande. Nu är det en saligt vacker upplevelse vi njuter av framför brasan. Doften inbjuder till vidare sniffande...läckert finstämd röd frukt, fint fatarbete, klass, elegans och allt med den kaxiga Blaufränkisch-tonen som man antingen gillar eller ej. Tar sin tid att falla för, men väl i BF-träsket är man fast. Om näsan är fin är det inget mot vad som väntar i munnen. Briljant elegans, klockren balans, syrorna sitter, frukten bär och tanninerna gör jobbet. Sammantaget blir det en skön Pinot Noir-känsla rakt igenom och vi snackar Bourgogne av bra snitt. Det här blir man inte trött på...lockar till ännu en liten mun. Och allt paketerat i endast en 12,5 procentig kostym. Klass...storartat jobb...alltså en vinkick för oss framför brasan. (vs2400 2012-02-01 Hemma)

Nja...ännu ett vin som trillar ner i barrique-fällan (om än större - 500 liter) och där typicitet i druvsort går förlorad. Här blir det mestadels cola/vanilj/malo som döljer den garanterat fina Aglianico/Piedirosso-frukten. Tänk om grejerna hade fått gotta sig i lite slitna botti i stället. Kan lova att prylarna hade stått starkare när Vinosapien-munnen fått sitt. Funkar dock mer än väl till kvällens ragu. Här döljs fat-kladdet förtjänstfullt. Efter maten blir det återigen väl sliskigt att avsluta kvällen med. Resterande del av flaskan går i sås-burkarna. Inga fler köp planeras av förståliga skäl. (vs2400 2012-01-30 Hemma)

Då har det hänt igen...smack...zzing...rassel och bånk. Sicken fantastisk fredags-kick! Något av det mest levande, renaste, läckraste, spännande, läskande och häftigaste vi skickat i oss det senaste året. Vi snackar ren Fer Servadou i glaset och vi snackar Sud Ouest i Frankrike. Det är sådant rysligt drag i glaset av syror, frukt (tänk Cab Franc) och njutningsfulla tanniner. Allt serverat med endast 12% i form av alkohol. Dominerar kvällarna två. Vi kommer på oss själva med saliga leenden och det är nästan så att ögonen tåras. Naturligt...skojar du! Tror det räcker så... (vs2400 2012-01-27 Hemma)

Absolut ett gott och seriöst vin. Men för konstruerat...byggt...ambitiöst...helt enkelt ett vin som producerats för att imponera. Det blir helt enkelt för mycket av allt i långa loppet. Men det funkar helt ok till en välhängd biff som serveras med en kladdigt härlig Gorgenzola-sås. Trots att vi har en 2004:a (ingen ålder när vi snackar bra årgång i Douro) i glaset finns det absolut inga tecken på att vika ned sig. Vi låter de kvarvarande buteljerna ligga till sig. Bra köttvin. (vs2400 2012-01-27 Hemma)

Sista flaskan som ryker...tur är det eftersom den här RdM är på väg utför...bra tryck i grejerna, men syrorna börjar släppa taget. Och en Sangiovese utan syror är som...ja ni greppar. Doftmässigt finns allt man vill ha i form av körsbär, balsamico och blombukett. Men det är i munnen det saknas det lilla extra i form av energi, renhet, lätthet och stuns. Frukt och grepp finns det gott om. Även tanninerna är precis alldeles lagom. Gott men på väg utför. RdM-prylarna från Costanti från ett mellanår ska konsumeras inom 3-4 år efter skörd. Tur att det var den sista buteljen. (vs2400 2012-01-26 Hemma)

Hand upp ni som testat druvsorten Melon le Rouge-Queue...tydligen är det en Chardonnay som muterat här i Jura...men smakmässigt finns det inte mycket som tyder på Chardonnay. Mer vildsinta syror, mer tropisk frukt och, åtminstone i det här fallet, ett skönt slut av en rivig tapenade. Personligt och riktigt utmanande. Dessutom trevligt och gott. Inte alla intressanta viner som lyckas med det. Visst finns det en och annan Jura-karaktär...lite oxidation...syrorna som sagt och det där lite kaxiga beteendet i munnen. Inte ett dansbandsvin om man säger som så... Kommer grejerna att utvecklas? Inte lätt att besvara, men eftersom det ligger ett par rackare till i källaren så låt oss ses igen om ett par år... (vs2400 2012-01-26 Hemma)

Renhet...pigghet...naturlighet...drickbarhet...läskande friskhet. Som synes satans bra grejer. Och det börjar redan med en förförisk rödfruktig nos som bär rakt igenom hela flaskan. Inget svulstigt mörkt monster, utan en lätt frisk ton av sommaräng och ett fint uttryck av elegans. Så lätt och fin. Elegans...harmoni...balans. Lockar till ännu en lite sipp...och ännu en. Så fortsätter det till vi delat flaskan rakt av på två. Så gott att millimeterrättvisa måste införas. Att vi har Nero d'Avola i glaset (i kombination med Frappato) är inget man direkt tänker på. Man skiter faktiskt vad komponenterna består av, utan man tänker bara på hur fantastiskt lättfotat och gott vinet beter sig. Briljant vinhantverk från mästarinnan på Sicilien. (vs2400 2012-01-25 Hemma)

Varning utfärdas härmed...huvudvärksframkallande mörkt monster...avsaknad av syror...tungt...och så långt från drickbarhet och lätthet man kan tänka sig. Och satan vad ont i skallen vi hade vid uppvaknandet i morse...trots att en halv flaska står i kylen...vågar vi oss på att avsluta den...det är just frågan. Risken är uppenbar att det blir sås av de förhållandevis dyra dropparna. Visst kan rackaren vara på väg in i tunnelen, men med den låga syranivån vet i fan om den kommer att räddas på andra sidan...tveksam minst sagt. En flaska kvar i källare...den får vi hitta ett annat användningsområde till än att låta levern processa soppan. (vs2400 2012-01-18 Hemma)

Pigg liten dansant blomma. Härlig spänst i upphoppen, förträffligt läskande och med behagliga 12,5 % på etiketten blir slutresultatet pur glädje. Skittrevlig ny bekantskap som ger ännu en dimension till det Beaujolais-träsk man hamnat i. Men med sådana här överraskningar kliver jag gärna omkring med Gamay upp till knäskålarna. Okomplicerat...direkt...uppfriskande...rent...ärligt och sanslöst gott. Ett litet grönt stråk i slutet gör att det aldrig blir sliskigt eller på tok för inställsamt. Intresseväckande och rensande. Fler kommer att shoppas. (vs2400 2012-01-18 Hemma)

Omöjligt att närma sig en legend som denna utan höga förväntningar. Och det vet vi ju alla att fallhöjden är desto större...men ingen större risk...eftersom denna Barolo från det värmeskadade året 2003 levererar en balansakt av enormt hög klass. Finns inget värmeskadat någonstans, utan ett harmoniskt uttryck rakt igenom flaskan. Doften ger oss klockrena piemontesiska förföriska höstassociationer toppade med mogna jordgubbar. I munnen smyger frukt, syror och tanniner runt och överraskar oss för varje liten njutbar klunk vi tar. Förföriskt vackert vin. För det är precis vad det är...ett vackert vin. Inga burdusa skrik för att väcka uppmärksamhet. För det behövs inte när man fixar hantverket på det här sättet. Det här är skitbra grejer. Om man går igång på finess och nyansrikedom...då är det bara att öppna plånboken och leta upp godbitarna! Potential...absolut, men inte på mer än 3-5 års sikt. Inte det minsta slutet, utan här är det inbjudande och öppet. (vs2400 2012-01-14 Hemma)